utsikterinsikter.blogg.se

Det fanns andra vittnen som såg honom under betydligt längre tid.

Det vittne som har bäst möjligheter av alla att berätta hur gärningsmannen såg ut tittade på honom i 2-3 minuter.

Det vittnet berättade för polisen att han inte alls såg ut som Christer Pettersson.

Hon kallades därför inte till rättegångarna.

Anledningen till att vi nu kan berätta det här om mordspaningarna är att en avgörande pusselbit i jakten på Olof Palmes mördare har fallit på plats först de senaste dagarna. 

I vårt senaste blogginlägg berättade vi om vittnet Niklas (fingerat namn) som mötte paret Palme på Sveavägens östra trottoar ungefär en minut före mordet.

8-10 meter bakom dem gick en man som polisen, medierna, privatspanarna, författarna och alla andra som intresserat sig för Palmeutredningen trott varit det välkända mordvittnet Anders B.

Men, som vi berättade i förra inlägget, kan det omöjligt ha varit Anders B som gick bakom paret Palme i höjd med Sveavägen 44.

Okänd man följde efter Palme

Anders B var nämligen aldrig så långt norrut på mordkvällen. Det är helt klarlagt i polisens rekonstruktioner. Han befann sig hela tiden endast i höjd med Sveavägen 42, ungefär 50-75 meter söderut.

Det var alltså en annan, hittills helt okänd man, som gick bakom paret Palme en minut före mordet.

Det kan heller inte ha varit något annat vittne som gick bakom paret Palme för något sådant vittne fanns inte där vid den tidpunkten.

Flera personer hade passerat på samma trottoar tidigare under kvällen och endast några minuter före mordet. Men under den sista minuten befann sig endast fyra personer i närheten av Dekorimabutiken på Sveavägens östra trottoar:

Olof Palme

Lisbeth Palme

Vittnet Anders B

Gärningsmannen

Den man vittnet Niklas mötte var alltså med hög sannolikhet gärningsmannen. Han såg honom första gången på 30 meters avstånd och därefter hela tiden fram till att de möttes och passerade varandra i varsin riktning – Niklas norrut och gärningsmannen söderut 8-10 meter bakom paret Palme.

Niklas noterade aldrig mannens ansikte men han noterade däremot två andra viktiga saker mycket tydligt:

Mannens mörkblå längre jacka av "Tensonliknande" modell som gick en bit ner på låret och mannens ungefärliga ålder.

Det var en lite äldre man, sa Niklas som vid tillfället själv var 22 år gammal. Det betydde, visade det sig, något mycket specifikt när polisen frågade vad han menade med "lite äldre".

Det "lite äldre" betydde var närmare bestämt  "äldre än 44 år" . Polisens förhörsledare var nämligen 44 år och Niklas berättade att mannen han mötte var äldre än så.

Mannen på Sveavägens östra trottoar var så gammal att Niklas uteslöt möjligheten att han kunde vara en av Palmes livvakter. Han tyckte också att mannen gick lite underligt, en beskrivning av mannens rörelsemönster som återkommer i andra vittnesmål från mordkvällen.

"Det var inte Christer Pettersson"

Niklas kunde också berätta att mannen han mötte inte var identisk med Christer Pettersson. Niklas fick i december 1988 vara med vid en videokonfrontation där Christer Pettersson fanns med bland männen som förevisades för vittnena men han kände inte igen någon av männen.

Vittnet Niklas specifika beskrivning av gärningsmannens ålder lyfter omedelbart locket till en hel grupp vittnesmål från Sveavägen på mordkvällen, vittnesmål som tidigare inte med någon större säkerhet har kunnat kopplas till gärningsmannen.

Men nu, tack vare konstaterandet att mannen som vittnet Niklas såg inte var vittnet Anders B, är det möjligt att göra en omfattande detaljerad studie för att se om det var så att andra vittnen såg samme man.

Det mesta tyder på att de gjorde det.

För att kunna identifiera rätt detaljer i det digra vittnesmaterialet är det väsentligt att veta vilka vittnen som hade bäst förutsättningar att betrakta mannen- hur lång tid, i vilken belysning, i vilken situation (avslappnad eller stressad), vittnets förmåga att notera och beskriva detaljer etc.

Vittnet Margareta, som besökte biografen Grand med sin väninna Anneli samma kväll, satt ensam i biografens folktomma foajé mellan klockan 23.07 och 23.10. Hon var lugn och avslappnad och väntade på sin kompis som besökte toaletten.

Det var drygt 10 minuter före mordet.

Hon upptäckte då plötsligt en man som stod direkt utanför biografen och stirrade med en "intensiv, spänd, ångestfylld blick" in i foajén. Hon hade ögonkontakt med honom och såg honom i totalt 2-3 minuter.

Han stod hela tiden kvar och stirrade.

Han verkade inte bry sig om henne utan gav snarare intryck av att befinna sig i en egen sluten mental värld. Han gav intryck av att vänta på någon.

Att hans flera minuter långa stirrande in i den i stort sett tomma foajén kunde verka underligt och kanske till och med misstänkt var inget han verkade fundera över.

Han var troligen mycket fokuserad på något eller någon.

Det var en ordinärt byggd medelålders man klädd i en blå täckjacka som var trekvartslång. Han var ungefär i 45-årsåldern, bedömde Margareta. Det speciella med honom var just den obehagliga stirrande blicken.

Även hennes väninna Anneli såg mannen lite senare och hon lämnade en mycket detaljerad beskrivning av mannens jacka i ett polisförhör:

Blå ¾ kvartsjacka, ganska tjock vaddfylld. Blå mellanlång vinterrock. Mörkblå täckjacka som gick nedanför stussen. Jackan var av rak modell.

Anneli, som såg mannen endast några sekunder, hade lite svårare att ange någon ålder på mannen men lämnade öppet för att han kunde vara så gammal som cirka 45 år.

Samtidigt som Anneli och Margareta, cirka klockan 23.10, såg även ett annat vittne samme man, nämligen vittnet Lars K som varit på samma bioföreställning som paret Palme.

När Lars K kom ut från biografen lade han märke till en lite annorlunda figur som stod och tittade på reklamaffischerna.

Stirrandet in i biografens foajé avbröts troligen i samma ögonblick som biopubliken började strömma ut. Nu gällde det att göra något som verkade normalt, att titta på biografens reklam.

Mannen som Lars K såg var av medellängd och i 40-årsåldern. Han var "sportigt klädd" i en mörkare, troligen blå, jacka och på huvudet hade mannen en blå sportmössa.

Kläderna såg ut som "skidkläder man köpte på Domus på 50- och 60-talet", berättade vittnet Lars K för polisen som tyckte att mannen såg "lantligt fånig ut" och gav ett "töntigt" intryck.

20 minuter tidigare hade vittnet Max lagt märke till en man vid möbelaffären några meter söder om biografen Grand vars signalement stämmer mycket väl med de beskrivningar som Margareta, Anneli och Lars K lämnade om den man de såg utanför entrén.

Även Max säger att mannen var i 45-årsåldern.

Olof och Lisbeth Palmes son Mårten Palme såg troligen också samme man ungefär klockan 23.15 när han tillsammans med sin flickvän och sina föräldrar stod vid bokhandeln söder om biografen Grand direkt efter föreställningen.

Mårten Palme berättade att mannen hade en blå täckjacka som var ganska lång. Han var "ordentligt klädd" och ingen "lodis/gubbe" som brukade gå omkring på stan.

Jackan var en vindjacka av bävernylon som var mörkblå till färgen. Även Mårten Palme lade märke till mannens blick. Han kallade den en "fixerad blick, en boxarblick".

Alla vittnen vi hittills berättat om förmedlade också alla en annan detalj rörande mannens klädsel – mannen bar en huvudbonad.

Mårten Palme kallar den ovanlig, en "mörk stickad keps". Lars K säger "blå sportmössa". Margareta säger "keps med öronlappar knäppta upptill". Anneli säger "skärmmössa, typ keps" och tillägger något mycket specifikt – det var "en sådan keps som Lenin använde".

Max säger "en mössa eller en keps".

Här framträder nu en rätt tydlig bild av mannens utseende, en bild som överensstämmer väl med de uppgifter som lämnades av vittnet Niklas som alltså med hög sannolikhet mötte just denne man gående söderut bakom paret Palme längs Sveavägen någon minut före mordet.

Niklas nämner ingen huvudbonad. Det kan bero på två saker: Att mannen tagit av sig sin keps eller att Niklas var ouppmärksam när det gällde huvudbonaden. Det är omöjligt att veta vilket alternativ som är sant.

Mannens ålder är cirka 45 år, jackan är en mörkblå lite sportigare längre jacka och mannen ger både ett lite "töntigt" och obehagligt intryck. Flera av vittnena lägger märke till hans otäcka stirrande blick och alla relevanta vittnen vid Grand har sett hans blå eller mörka huvudbonad som liknar en sportmössa med skärm eller en lite mer ovanlig stickad keps.

Anneli tillade att mannen troligen hade cendréfärgat hår och Mårten Palme tyckte att mannen var rätt kraftigt byggd. Det är uppgifter som stämmer mycket väl med de uppgifter som lämnades av mordplatsvittnena. Flera av vittnena vid mordplatsen beskrev gärningsmannen som mörkhårig och kraftigt byggd.

Men, invänder någon, det har väl aldrig varit möjligt att med säkerhet binda samman den man eller de män som sågs vid biografen Grand med mordplatsen?                                                                                          

Nej, det är alldeles sant.

Det som nu är nödvändigt, tack vare vittnet Niklas iakttagelser av en okänd man bakom paret Palme längs Sveavägen, är att börja om från början.

Vi har därför återigen detaljgranskat vittnesmålen från Grand, längs Sveavägen och vid mordplatsen för att se om det finns samstämmighet i uppgifterna.

Man behöver trots allt vara öppen för möjligheten att gärningsmannen sågs av andra vittnen än endast mordplatsvittnena både före och efter mordet.

Han uppstod inte ur tomma intet under en minut på mordplatsen för att därefter försvinna för alltid.

All logik talar för att han befann sig där Olof Palme befann sig före och under mordkvällen - vid bostaden i Gamla stan,  nära biografen Grand, längs Sveavägen, vid Dekorima och i kvarteret längs flyktvägen.

Gärningsmannen behövde naturligtvis veta exakt var Olof Palme befann sig.

På alla dessa platser sågs en man som vid en detaljerad granskning av alla förhör enligt vår bedömning  med hög sannolikhet är samme man - gärningsmannen.

Lisbeth Palme tyckte att gärningsmannen starkt påminde om en man hon sett utanför paret Palmes bostad i början av februari 1986, dvs 2-3 veckor före mordet. Mannen var cirka 45 år och bar en blå jacka av lite äldre modell, en sådan jacka "som man inte ser i Sverige så ofta nuförtiden".

Det visar sig nu vara oerhört intressant information.

Exakt samma beskrivning av jackan gör nämligen mordplatsvittnet Leif som såg mordet från sin bil när han stannat för rött ljus i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan.

Leif hade svårt att exakt uppfatta jackans färg eftersom allting gick mycket fort och belysningen var dålig men stannade i polisförhöret till sist vid att jackan var mörkblå.

Däremot är han helt säker på en annan sak. Det var en täckjacka av äldre modell, en sådan som var modern för 3-5 år sedan (dvs cirka 1980).

-        Det är inte den här dunjacksmodellen, ingen lyxvara, utan det var mer den här knegarjackan, berättade Leif för polisen.

Han berättade också något viktigt om gärningsmannens ålder. Han såg att gärningsmannen inte var en yngre man på hans sätt att röra sig. Gärningsmannen började röra sig i riktning Tunnelgatan med breda steg och "lunkade" iväg med lite klumpiga steg.

"Inte med en yngre mans vighet"

Samma iakttagelse gjorde även mordplatsvittnet Anders som körde taxi den aktuella kvällen och stod med sin bil framför Leifs bil vid trafikljuset i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan.

Anders berättade spontant i det första förhöret att gärningsmannen inte sprang med en yngre mans vighet utan förde sig något långsamt i steget. Lite otymplig, nästan klumpig och stel. Mannen sprang inte särskilt snabbt.

Eva, ett annat mordplatsvittne, menade också att gärningsmannen kunde ha varit så gammal som 45 år.

Det mordplatsvittne som såg gärningsmannen längst tid, Inge M, satt och tittade mot mordplatsen från sin parkerade bil på andra sidan Sveavägen.

Han beskriver gärningsmannens ytterplagg "inte som en jacka och inte som en rock" utan en mörk ungefär knälång täckrock eller parkas som möjligen var blå. Det var rätt mörkt utanför Dekorima och han satt trots allt 30-40 meter från mordplatsen och var av naturliga skäl mycket upprörd över det han just bevittnade.

Det är inte särskilt vanligt för en privatperson att bli ögonvittne till ett mord.

Men Inge M:s beskrivning av gärningsmannens mörkblå trekvartslånga ytterplagg stämmer väl med de beskrivningar som lämnades av flera vittnen vid Grand. Det var en rak jacka eller rock, inte en bullig täckjacka.

Lisbeth Palme använde uttrycket "lite bullig" om gärningsmannens jacka vilket fick spaningsledaren Hans Holmér att tro att hon förväxlat gärningsmannen med det närmaste vittnet Anders B som befann sig 5-7 meter bakom mordplatsen när skotten föll.

Anders B bar nämligen en midjelång ljusare blå täckjacka som verkligen kan beskrivas som just bullig.

Holmér misstolkade troligen, mot bakgrund av den nya information vi nu kan presentera, situationen. Lisbeth Palme sa faktiskt "lite" bullig. Det är en språklig nyans som är viktig att minnas.

Beträffande gärningsmannens huvudbonad är Inge M och Anders B helt överens om att mannen bar en mörk/mörkblå grovt stickad mössa med uppvikt kant.

Inge M beskriver mössan som "en sådan mössa som Jack Nicholson hade på sig i filmen Gökboet".

Anders B såg den mörk stickade mössan på mycket nära håll och bör rimligen ha sett rätt.

Den keps som Grandvittnena beskrev kan helt enkelt på vägen till Dekorima ha bytts ut mot denna mörka stickade mössa istället.

Samtidigt var det så att den unge man, vittnet Lars J, som råkade befinna sig på Luntmakargatan när gärningsmannen sprang förbi direkt efter mordet precis som Grandvittnena beskriver huvudbonaden som en mörk keps.

Kanske bytte gärningsmannen tillbaka till kepsen medan han sprang på Tunnelgatan.

Lars J hörde gärningsmannen springa på Tunnelgatan men såg honom inte eftersom sikten var skymd av några byggbaracker. Han tyckte att gärningsmannen sprang med tunga steg.

Det finns betydligt fler vittnesmål och fler detaljer som talar för att gärningsmannen faktiskt stod och väntade vid Grand och sedan följde efter paret Palme från Grand till Dekorima.

Det finns dock en liten lucka i ett sådant scenario. Ett uppmärksamt vittne, Pia E, stod vid busshållplatsen strax söder om Grand när paret Palme började promenera söderut. Hon såg ingen efterföljande man.

På något sätt har gärningsmannen i så fall omärkligt tagit sig förbi henne utan att hon såg honom.

Hur kan det ha gått till?

Det enkla svaret – som dock fortfarande givetvis är en spekulation - är att gärningsmannen lämnade sin position vid möbelaffären så snart Mårten Palme och hans flickvän passerat och gick fram till Sveavägens trottoarkant och fortsatte söderut längs denna trottoarkant.

Då gick han i så fall bakom ryggen på vittnet Pia E och fortsatte sedan söderut (bakom gatuköket) fram till Sveavägens korsning med Adolf Fredriks kyrkogata.

Så snart paret Palme börjat gå över till Sveavägens östra sida följde han efter dem.

Den 74-åriga änkan Kerstin N som bodde i en lägenhet på sjätte våningen i en fastighet på Sveavägens västra sida såg genom sitt fönster faktiskt ett par som, precis som paret Palme, gick över på övergångsstället vid Adolf Fredriks kyrkogata ett antal minuter efter klockan 23 på mordkvällen.

Hon såg att paret, precis som Lisbeth Palme berättade för polisen att de gjort, gick långsamt och tittade i olika skyltfönster på vägen mot Dekorima.

Bakom dem gick en mörkt klädd man, berättade Kerstin N för polisen. En man som försvann ur hennes blickfång när han kommit ungefär till mitten av Sveavägen.

Det troliga alternativet är att han då avvek från förväntat beteende och istället sneddade över den sista biten och fortsatte gå längs trottoarkanten 8-10 meter bakom paret Palme.

Precis så som vittnet Niklas berättade för polisen att det gått till när han mötte paret Palme och såg den "lite äldre" mannen bakom dem i höjd med Sveavägen 44 någon minut före mordet.

Om denna sammanställning av vittnesuppgifter bildar ett giltigt mönster i verkligheten söker polisen en man som den 28 februari 1986 var i 45-årsåldern, dvs född 1941 eller i alla fall omkring 1940.

Han såg både sportig och lite töntig ut och han bar en längre mörkblå rak jacka av äldre modell. Jackan hade ingen kapuschong, berättade vittnet Margareta. En uppgift som även bekräftas av mordplatsvittnet Inge M.

På huvudet hade han en sportmössa/keps, möjligen en sådan keps som den sovjetiske kommunistledaren Lenin bar vilket med lite god vilja kan kallas en mörk stickad keps.

Mannen hade en intensiv obehaglig ångestfylld blick när han stirrade på människor.

Han rörde sig inte med en yngre mans vighet. Han började röra sig med lite breda steg och hans steg var lite klumpiga och tunga.

Margareta, som betraktade honom i flera minuter, säger att han hade ett rektangulärt ansikte, markerad haka, blå ögon och ett nordeuropeiskt utseende. Vid biografen Grand bar han stålbågade glasögon.

Inget vittne vid mordplatsen såg att gärningsmannen bar glasögon vilket talar för att glasögonen vid Grand var del i ett försök till förklädnad.

Han befann sig med en Magnumrevolver i högra fickan vid biografen Grand och utanför Dekorimabutiken på Sveavägen i Stockholm åtminstone cirka klockan 22.50-23.25 den aktuella kvällen.

Hittade bra i centrala Stockholm

 Han avlossade revolvern med höger hand vilket bör tyda på att han var högerhänt. Han avlossade två skott i snabb följd (1-3 sekunders mellanrum) med en hand vilket tyder på att han hade full kontroll över revolverns relativt kraftiga rekyl.

Han hittade bra i centrala Stockholm.

Han kunde inom loppet av några minuter spontant välja en mordplats som gav honom en mycket bra flyktväg in i en mörk gränd och uppför en brant trappa till kvarter där det vid denna tid på dygnet normalt var rätt folktomt och där ingen hade en aning om att det skett ett mord på Sveavägen.

På en minut var han spårlöst försvunnen.

Av allt att döma var han en kompetent mördare som visste var ett direkt dödande skott skulle placeras.

Vi ska notera att han även träffade Lisbeth Palme som fick en ytlig skada, ett rött märke som efter ett piskrapp, längs ryggen. Skillnaden mellan liv och död var att gärningsmannen skulle ha vridit revolvern 5 millimeter  till vänster för att lyckas i sitt uppsåt.

Lyckligtvis gjorde han inte det.

Skottet som riktades mot Lisbeth Palme riktades mot exakt samma punkt som det skott som precis dödat Olof Palme – mitt mellan skulderbladen.

Kriminaltekniska och rättstekniska experter har bedömt att skottets placering tyder på erfarenhet och goda anatomiska kunskaper.

Gärningsmannen var, enligt vittnet Margareta vid Grand, inte ett dugg lik Christer Pettersson.

Han var en ordinärt byggd, lite kraftig, medelålders man som fått i uppdrag – eller givit sig själv i uppdrag – att mörda Sveriges statsminister.

Han framstår inte alls som en sinnesjuk galning utan istället som en metodisk och fokuserad man med kompetens att genomföra den plan han gjort upp.

Han skulle mörda Sveriges statsminister och undkomma rättvisan. Han lyckades.

Med tanke på alla fortfarande efter snart 32 år oidentifierade män med walkie talkie på platser och vid tidpunkter som enkelt kan kopplas till Olof Palmes rörelser under mordkvällen är vi benägna att förmoda att mannen var anlitad av någon eller några andra personer för att utföra mordet.

Vi har, vilket framgått av tidigare blogginlägg om Palmemordet, en rätt god uppfattning om vilka dessa personer kan ha varit.

Det fanns betydande politiska och ekonomiska motiv men även rent personliga hämndmotiv som kan ha resulterat i det intensiva hat som ledde fram till mordet på Sveavägen.

Fortsättning följer.