utsikterinsikter.blogg.se

Den sanningssägande och fritänkande kriminologprofessorn Leif GW Persson har som bekant från en för allmänheten anonym tipsare fått tillgång till en Smith&Wesson-revolver som kan vara identisk med den revolver som användes vid mordet.

Revolvern har nu granskats ingående och provskjutits med rätt slags ammunition av Nationellt Forensiskt Centrum (NFC, tidigare SKL) i Linköping. Det finns både DNA-spår och fingeravtryck på vapnet- men den intressanta frågan just nu är om de tekniska vapenspåren på de provskjutna kulorna är desamma som på de båda kulor som användes vid mordet.

Av de många hundra revolvrar som provskjutits av polisen genom åren framstår den nu aktuella revolvern utan tvekan som den hittills mest intressanta. Den första analysen gjord utifrån en avskjuten kula av annan modell än ”Palmekulorna” gav ett så intressant resultat att spaningsledningen fann det nödvändigt att låta NFC genomföra en grundligare och mer fullständig analys av vapnet. Denna gång provskjuts ammunition av samma sort som den som avlossades på Sveavägen för 30 år sedan, dvs den ”metallbrytande” Winchester-Western Metal Piercing kaliber .357.

Vapenanalyser utmynnar, har vi lärt oss, i en slutlig subjektiv bedömning utförd av minst två oberoende vapenexperter. Denna bedömning uttrycks som värden på en skala från -4 till +4. Om bedömningen ges ett positivt värde är vapnet fortsatt intressant. Den första analysen angav värdena +1 respektive +2. Om den fördjupade analysen får samma värden eller kanske till och med högre positiva värden talar mycket för att den nu analyserade revolvern är densamma som användes vid Palmemordet.

Det skulle innebära ett stort genombrott i mordspaningarna.

Som alla förstår återstår i sådant fall för polisen att bevisa att någon eller några personer förfogade över revolvern vid tiden för mordet och att någon i denna krets kan knytas till mordplatsen på mordkvällen. Kunskap om denna person / dessa personer bör givetvis även kunna avslöja motivet till mordet.

Det är i skrivande stund okänt om revolvern som Leif GW Persson mottagit är inköpt i Sverige av en svensk medborgare och registrerats på denne eller om den smugglats in i Sverige från något annat land. Det är heller inte känt om revolvern blev stulen i Sverige före mordet och alltså är en av de kända revolvrar som polisen letat efter i så många år – Helsingborgsvapnet, Sucksdorffsvapnet, Arvikavapnet eller Kungsträdgårdsvapnet. Andra stulna revolvrar har återfunnits. Det gäller exempelvis det så kallade Mockfjärdsvapnet som ett dykarteam utsänt av tidningen Expressen hittade i en sjö 2006. Revolvern visade sig vara så rostangripen att den inte kunde analyseras.

Vapnet har ett serienummer som kan jämföras med polisens register över alla kända vapen av denna typ. En första kontroll visar om vapnet är tillverkat före eller efter år 1986. Med tanke på den stora förväntan som nu föreligger torde den första kontrollen ha visat att vapnet är tillverkat före 1986. Annars står vi inför ett riktigt pinsamt antiklimax.

Varför dyker denna intressanta revolver upp nu, 30 år efter mordet, frågar sig säkert vän av ordning?

Det går för närvarande inte att besvara den frågan och vi avstår från att spekulera. Det som är viktigt är att Leif GW Persson och spaningsledningen omgående försöker avgöra om detta vapen är ännu ett av alla villospår som figurerat i utredningen eller om den anonyma tipsaren verkligen vet exakt vem som använt revolvern vid tiden för mordet och att det finns starka bevis för att denna person befann sig i Stockholm på mordkvällen och verkligen hade ett trovärdigt motiv att skjuta Sveriges statsminister.

Här gäller det att väga in alla tänkbara scenarier. Om det var en ideologiskt övertygad grupp personer som av politiska skäl bestämde sig för att likvidera Olof Palme – det finns många tips som tyder på det - finns en risk att dessa personer nu avsiktligt försöker styra in polisens utredning på ett spår som leder misstankarna bort från dem själva. De kan ha ”snitslat en bana” som pekar ut fel gärningsman.

En fortsatt kritiskt granskande hållning är nödvändig även om det nu skulle visa sig att Leif GW Perssons revolver med hög sannolikhet är identisk med mordvapnet.

Vi bör med andra ord förhålla oss kallsinniga när polisen med hjälp av det nya intressanta vapnet börjar presentera någon misstänkt gärningsman. Det krävs övertygande bevisning nu; tiden för aningslöshet, villospår och spekulationer är över. Och även om det tekniskt går att binda en särskild person till vapnet, mordplatsen och mordkvällen så återstår frågan vem eller vilka det var som gav gärningsmannen uppdraget att mörda Olof Palme.

En gärningsman som vid en ytlig betraktelse kan framstå som spontant ensamagerande kan i själva verket ha varit utsänd - och betald - för att utföra mordet. Historien är full av situationer där någon tagit på sig skulden för ett mord för att skydda de verkliga uppdragsgivarna – och av situationer där någon oskyldig person efter sin död pekats ut som gärningsman för att de verkliga mördarna vill undvika vidare utredning.

Det måste sägas att vi har fullt förtroende för Leif GW Perssons kunskaper och goda omdöme men vi är inte lika övertygade om att svensk polis kan hantera frågan på ett sätt som leder fram till att rätt mördare avslöjas. De 30 årens resultatlösa utredande förskräcker.  Samtidigt tycks den nya spaningsledningen faktiskt vara öppen för olika spår som är förankrade i det ursprungliga vittnesmaterialet vilket tänder åtminstone en liten hoppfull stjärna i det kompakta utredningsmörkret. Kartläggningen av männen med walkie talkie är ett tecken på att den nuvarande spaningsledningen arbetar seriöst och förutsättningslöst.

Vi ska senare redovisa de troliga skälen till varför Olof Palmes mördare kunnat fly undan rättvisan i så många år och även ställa ett antal kritiska frågor som möjligen kan bidra till mordgåtans lösning.

Fortsättning följer.