/ Allmänt /

Mannen på den tidiga föreställningen

Vilka var de egentligen?

Vilka var de 228 personer som köpt biljett till första föreställningen av filmen ”Bröderna Mozart” på biografen Grand fredagen den 28 februari 1986?

Frågan är befogad.

Det kan nämligen vara så att en av dem mördade Olof Palme.

Det finns signalementsuppgifter, tidsangivelser och andra vittnesiakttagelser som talar för det.

Det är sedan länge känt att polisen lyckades identifiera 198 av de 206 besökarna på den sena föreställningen av ”Bröderna Mozart”, den som makarna Palme besökte, den som började klockan 21.15 och slutade klockan 23.10.

Men filmvisningen av ”Bröderna Mozart” som började klockan 19 och slutade strax före klockan 21 är det inte så många som talat om genom åren.

Det har varit rätt tyst trots att det finns en mycket intressant vittnesuppgift rörande den första föreställningen, en uppgift som kan kopplas till andra vittnesiakttagelser såväl tids- som signalementsmässigt.

En psykolog, vi kan kalla honom ”T”, och hans flickvän besökte den första föreställningen. Psykologens vittnesmål finns med i den sammanställning av vittnesiakttagelser under mordkvällen som redovisas i den så kallade Gärningsmannaprofilen som på spaningsledaren Hans Ölvebros uppdrag skrevs av psykologen Ulf Åsgård och kriminalkommissarien KG Olsson och presenterades för spaningsledningen i maj 1994.

Psykologen ”T” berättade för polisen att han och hans flickvän hamnade bredvid en för dem okänd man i biografsalongen.

Så här berättar ”T”:

De sitter bredvid en man som avvek från den övriga publiken till utseende. Mannen gav ett obehagligt intryck. Han föreföll vara spänd och orolig. Han hade på sig ytterkläder och keps under filmen.

Som alla vet finns det många märkliga personer som går omkring i våra städer och några av dem besöker naturligtvis även biografer.

Det är i sig inte särskilt överraskande att någon ger ett obehagligt intryck och det är kanske inte heller överraskande att någon till och med har ytterkläderna och sin huvudbonad på sig under en nästan två timmar lång filmföreställning inne i en varm biografsalong.

Även om det senare ändå får betraktas som ett högst ovanligt beteende.

Det intressanta med just denne man som besökte den tidiga föreställningen av filmen ”Bröderna Mozart” är att han förhållandevis enkelt kan kopplas till en annan vittnesiakttagelse.

Orolig stirrande man vid 21-tiden

Det handlar om uppgifterna från vittnet Hubert F som strax före klockan 21 på mordkvällen precis slutat arbeta och ställt sig och väntat på bussen vid den busshållplats som var belägen på Sveavägens västra trottoar ett kort stycke söder om biografen Grand.

När första föreställningen av ”Bröderna Mozart” var slut såg Hubert F en man komma från biografen.

Mannen verkade orolig och nervös. Han tittade bort mot biografen. Han vankade fram och tillbaka mellan busshållplatsen och biografen. När han befann sig vid busshållplatsen stirrade han granskande på Hubert F.

Hubert F beskrev mannens signalement för polisen:

Cirka 40 år, omkring 180 cm lång, troligen mörkt hår, rak näsa med buckla upptill, senigt, sportigt intryck. Klädsel kraftiga skor, svarta byxor, jacka något ljusare än byxorna, bar skärmmössa med öronlappar. Jackan var längre än en ren midjejacka. Mannen stod ibland med händerna i jackfickorna.

Iakttagelsen gjordes vid 21-tiden utanför biografen Grand. När Hubert F klev på bussen klockan 21.15 var mannen försvunnen.

Som framgår av texten hittills finns det inte några specifika detaljer i signalementet som knyter mannen på 19-föreställningen till den man som Hubert F såg direkt efter det att 19-föreställningen tagit slut. Därtill är de offentligt publicerade om biografbesökarens signalement alltför knapphändiga.

Men det som trots allt knyter ihop iakttagelserna är tidpunkten, platsen, klädseln och det nervösa beteendet.

Låt oss studera vad andra vittnen vid biografen Grand berättade om sina iakttagelser under mordkvällen.

Strax innan den sena föreställningen av ”Bröderna Mozart” var slut satt vittnet Margareta S i Grandbiografens foajé. Hon satt där och väntade på sin kompis som besökte toaletten.

Margareta och hennes kompis Anneli var två av de 37 besökarna i biosalongen ”Grand 3”. De hade sett filmen ”Gå och se” som slutade klockan 23.07, dvs ungefär tre minuter innan den sena föreställningen av ”Bröderna Mozart” slutade.

När Margareta S sitter där ensam i biografens foajé lägger hon plötsligt märke till en man som står precis utanför biografen. Han står helt stilla med händerna i jackfickorna och stirrar in i foajén genom glasdörrarna.

Margareta S reagerar främst för mannens blick som finner obehaglig. Han stirrar intensivt och hans blick är mörk och ångestfylld. Margareta S har ögonkontakt med mannen flera gånger men han tycks inte notera henne utan fortsätter stirra. Han verkar vara koncentrerad på något särskilt.

Margareta S berättar några dagar efter mordet för polisen om sin iakttagelse och lämnar ett signalement på mannen:

Cirka 175-180 cm lång, ordinär kroppsbyggnad, cirka 45 år, rektangulärt ansikte, markerad haka, nordiskt utseende, bar glasögon, ganska stora fyrkantiga glas, troligen stålbågar. Han var klädd i mörkblå byxor, ljusare blå 3/4 lång, närmare knät, sportjacka eller rock utan kapuschong och med diskret knäppning. Mannen bar en keps med öronlappar knutna upptill.

När Margaretas kompis Anneli kommer tillbaka till foajén lägger hon också märke till mannen. Även hon reagerar över att ”han stirrar så konstigt genom dörren och in i foajén”. Anneli lämnar också ett signalement på mannen till polisen:

Cirka 40 år, cirka 170-180 cm lång, rak näsa, bar glasögon, bar keps och hade en rak mörkblå lite längre jacka och mörka byxor. Han hade händerna i jackfickorna. Det Anneli särskilt noterade var den obehagliga stirrande blicken.

Blå jacka och sportmössa med skärm

Nästa vittne som med hög sannolikhet såg samme man var vittnet Lars K. Iakttagelsen skedde nämligen ungefär samtidigt och på samma plats som de iakttagelser Margareta S och Anneli K gjort.

Lars K hade, likt paret Palme, sett den sena föreställningen av filmen ”Bröderna Mozart” och gick direkt efter filmens slut vid 23.10-tiden ut ur biografen.

Lars K och polisen pratade i de första förhören om iakttagelser av en annan man som Lars K gjort en bit nordväst om biografen.

Men ett drygt år efter mordet, i juni 1987, blir polisen medveten om att Lars K även gjort en annan mycket intressant iakttagelse vid biografen Grand:

Han hade sett en man direkt utanför Grand när han lämnade biografen. Mannen var cirka 40 år, av medellängd och klädd i en mörk, troligen blå, jacka. På huvudet hade mannen en sportmössa med skärm. Mannen gav som helhet ett mörkt intryck. Lars K tyckte att mannens klädsel påminde om ”skidkläder i Domus-stil från 50-60-talet” och tillade att mannen såg ”lantligt fånig ut”.

För att summera så här långt har vittnena ”T”, Hubert F, Margareta S, Anneli K och Lars K särskilt lagt märke till en cirka 180 cm lång och 40-45 år gammal man inne i Grand och utanför Grand med början klockan 19 och fram till 23.10.

Gemensamma drag i vittnesmålen är främst mannens spända och nervösa beteende och hans obehagliga stirrande blick. Men även den längre mörka jackan och den mörka kepsen återkommer i flera vittnesmål.

Med vittnesuppgifter är det så att man tyvärr inte så noga kan jämföra detaljer i signalementen. I olika belysningar kan exempelvis en jacka verka ljusare blå eller mörkare blå. Det är också högst väsentligt att värdera den tid som vittnet sett den misstänkte mannen. Där är vittnet Margareta S särskilt viktigt eftersom hon studerade mannen i flera minuter medan ett vittne som Lars K gjorde en väldigt hastig iakttagelse.

Men i stort återkommer samma uppgifter – den längre blå jackan, kepsen, längden, åldern, den stirrande blicken och det spända, obehagliga intrycket.

Vi ska minnas att det var väldigt många människor som befann sig på Grand och vid Grand den här kvällen. Bara på de båda föreställningarna av ”Bröderna Mozart” fanns totalt 434 besökare.

Lägg därtill de 99 besökarna på de sena föreställningarna av de tre övriga filmer som visades på Grand den här kvällen.

Med de personer som i övrigt rörde sig på trottaren utanför Grand under de cirka 4-4,5 timmar vi talar om hamnar vi säkert på 700-800 eller ännu fler personer.

Ändå lägger flera vittnen märke till just den här medelålders mannen. Den spände och orolige mannen med den ångestfyllda, intensiva, obehagliga blicken. Han som är klädd i en längre, troligen mörkblå, jacka och keps/sportmössa.

Logiska tidpunkter vid Grand

Tidsmässigt är det inga som helst problem att logiskt knyta samman iakttagelserna med paret Palmes rörelser under mordkvällen:

1) Under den tidiga föreställningen av ”Bröderna Mozart” på Grand.

2) Utanför Grand vid 21-tiden då den sena föreställningen av ”Bröderna Mozart” precis ska börja.

3) Utanför Grand vid 23-tiden då den sena föreställningen av ”Bröderna Mozart” precis ska sluta.

Om det är samme man som noterats av flera vittnen från klockan 19 till cirka 23.10 infinner sig en rätt betydelsefull fråga:

Men om den här misstänkte mannen befann sig på Grand redan från klockan 19 så kan han väl inte ha vetat att paret Palme skulle besöka Grand den här kvällen?

Det enkla och självklara svaret som många poliser och andra förståsigpåare avgivit under de 33 år som gått sedan mordet är ”nej, det kunde han inte veta”.

Men så enkelt är det faktiskt inte.

Låt oss studera vad paret Palmes son Mårten Palme berättade för polisen:

Mårten Palme uppger att biobesöket bestämdes på så sätt att Lisbeth Palme ringde till hans flickvän vid 17-tiden och frågade om de skulle gå på bio. De diskuterade två olika filmer, dels ”Mitt liv som hund” och dels ”Bröderna Mozart”. Vid detta samtal bestämdes inte vilken film som skulle ses.

På vägen hem, ovetande om telefonsamtalet, två biljetter till ”Bröderna Mozart” på Grand.

Omkring kl 18.30 ringde Olof Palme till Mårten och de talade om de två filmerna. De kom då överens om att om makarna Palme bestämde sig för att se ”Bröderna Mozart” så skulle de ses utanför Grand före föreställningen.

Alla som intresserat sig närmare för Palmeutredningen känner till detta. Slutsatsen av texten ska, enligt polisen och andra, vara att ingen i förväg säkert kunde veta att paret Palme skulle besöka biografen Grand eftersom även en annan film var aktuell för makarna Palme den här kvällen.

Det är nu det är dags att tänka efter lite:

1) Först ringer Lisbeth Palme till Mårten Palmes flickvän och visar intresse för att tillsammans med sonen och dennes flickvän gå på bio den aktuella kvällen.

2) Sedan köper Mårten Palme biljetter till filmen ”Bröderna Mozart”.

3) Sedan talar Olof Palme med Mårten Palme om att gå på bio och då berättar Mårten att han köpt biljetter till ”Bröderna Mozart”.

Den vakne läsaren förstår vad resonemanget leder till. Det var alltså i verkligheten inget val mellan två filmer.

Lisbeth Palme hade redan vid 17-tiden signalerat att paret Palme ville gå på bio tillsammans med Mårten Palme och hans flickvän. Annars skulle naturligtvis inte Lisbeth Palme ha ringt flickvännen och talat om ett biobesök.

Samtalet mellan Olof och Mårten Palme vid 18.30-tiden bekräftar saken ytterligare genom att de även talar om var och när de ska ses före bioföreställningen.

Säg de föräldrar som i detta läge väljer att gå på en annan film så att de inte får träffa sin son och hans flickvän?

Och eftersom de föräldrar vi talar om är Sveriges statsminister och hans hustru bör det vara självklart att dra slutsatsen att paret Palme – och då särskilt Olof Palme – inte ofta på grund av fulltecknad kalender hade möjlighet att träffa sonen och hans flickvän.

Men nu fanns ett unikt tillfälle att de fyra skulle få träffas i ett trevligt och avkopplande sammanhang.

 Fler kände till biobesöket

Nästa fråga:

Ja, men även om det kanske var rätt givet redan tidigt på kvällen att de skulle besöka samma biograf så kunde ju ingen utanför familjen Palme veta det?

Det finns bekväma sanningar och det finns obekväma sanningar.

All information rörande paret Palmes biobesök talar för att det i en mindre krets var känt att de skulle gå på bio den här kvällen och några var till och med medvetna om att det förmodligen handlade om just biografen Grand.

Kriminologprofessorn Leif GW Persson, som har unik tillgång till Palmeutredningens material och själv i många år granskat mordförloppet, brukar säga att det självklart var fler än familjen Palme som kände till biobesöket. Det är inte ett problem att bygga några teorier kring.

Vi kan heller inte utesluta den uppenbara möjligheten att statsministerns telefon kontinuerligt var avlyssnad av personer i statlig tjänst med ansvar för rikets säkerhet. Även den vägen kan information om biobesöket ha läckt ut. Minns att Olof Palme och hans son Mårten vid 18.30-tiden diskuterade besöket på Grand.

Som bekant har vi i denna blogg vid ett flertal tillfällen redovisat uppgifter om att Olof Palme under lång tid före mordet övervakades av tre anställda vid Säpo som menade att han var en säkerhetsrisk för Sverige. I denna grupp fanns hög kompetens i ämnet "diskret avlyssning och övervakning".

Vi ska inte försöka nonchalera denna kärnfråga i Palmeutredningen. Om mannen på 19-föreställningen nu inte kände till att paret Palme skulle besöka biografen Grand så återstår endast alternativet att han av en slump upptäckte Palme vid 21-tiden.

Det är det alternativ som polisen lanserade några år efter mordet då PKK-spåret och andra konspirationsspår ansågs färdigutredda trots att det av Granskningskommissionens rapport framgår att flera sådana uppslag rörande grupper och organisationer inte alls granskats särskilt djupt.

Vi tänker exempelvis på misstankarna som riktades mot en grupp högerextrema poliser, den högerextrema sekten EAP, tipsen om att Säpo-anställda hade förhandsinformation om mordet, de många männen med walkie-talkie kring Palme med mera.

Polisens fokus kom att hamna på den spontant ensamagerande gärningsmannen.

Förutom den bevisligen oskyldige Christer Pettersson granskades flera andra män utifrån de idéer som framfördes i Gärningsmannaprofilen. Särskilt en man – han kallades officiellt ”GH” – ansågs intressant främst för att han ägt en Magnumrevolver som han inte lämnat in för provskjutning. Men ingenting av detta gav något resultat.

Med tanke på att den misstänkte "Grandman" vi talar om var spänd och orolig och befann sig på Grand redan på den första föreställningen och oroligt vankade omkring utanför Grand samtidigt som paret Palme kom till biografen är det rätt enkelt att komma till slutsatsen att mannen, trots polisens teorier, tidigt var medveten om vilket uppdrag han hade denna kväll.

Det kan inte vara oproblematiskt för någon, oavsett kompetensnivå, att veta att man några timmar senare ska likvidera landets statsminister. Det spända och oroliga beteendet är logiskt.

Om vi nu vandrar vidare i vittneskedjan så kan vi lyssna på vad Mårten Palme berättade för polisen. Han och flickvännen hade minuterna efter bioföreställningen gått och ställt sig vid bokhandeln söder om Grand tillsammans med paret Palme.

När de cirka klockan 23.17 lämnar platsen går Mårten och flickvännen norrut och paret Palme söderut.

Precis i det ögonblicket upptäcker Mårten Palme att den man han en kort stund tidigare sett stå vid skyltfönstret till en möbelaffär några steg norr om bokhandeln fortfarande står kvar.

Mårten såg att mannen lyfte blicken och såg efter paret Palme när de började promenera söderut.

Polisen har vid flera tillfällen genom åren förevisat olika foton på misstänkta män för Mårten Palme men han har aldrig med säkerhet kunnat säga att någon av dem var identisk med den man han såg vid möbelaffären. Däremot har han uttryckt att flera av männen på polisens foton kan ha varit den man han såg.

Osäkerheten är betydande. Iakttagelsen gjordes under mycket kort tid och mannens anletsdrag fastnade inte så starkt i minnet att det var möjligt att distinkt peka ut en särskild person.

Men Mårten Palme lämnade i alla fall ett signalement på mannen:

Mannen var ordentligt klädd och klädd i en typ vindjacka av bävernylon, halvlång och mörkblå till färgen. Mannen hade ett kepsliknande föremål på huvudet. Mannen hade en fixerad blick, en ”boxarblick”. Han hade ett fyrkantigt ansikte och ett sammanbitet ansiktsuttryck med tunna läppar. Han var cirka 40 år och 185-190 cm lång, men gick hopsjunket och framåtlutad.

Återigen en man med en särskild obehaglig blick, återigen denna mörka längre jacka, återigen denna keps, återigen åldern cirka 40 år och återigen längden på cirka 180-185 cm, återigen det underliga beteendet att ensam utan synbar anledning i flera minuter uppehålla sig utanför Grand precis när paret Palme är där.

Att efter klockan 23 en fredagkväll ensam stå och titta in i ett nedsläckt skyltfönster i flera minuter är inte en aktivitet som tyder på att man har ett ärende vilket som helst på stan.

Särskilt inte när skyltfönstret är beläget endast några meter från den plats där landets statsminister står och samtalar med sin familj. Den statsminister som några minuter senare sköts till döds ungefär 300 meter därifrån.

Det var en kylslagen grå och blåsig februarikväll då nog de flesta önskade att de var inomhus. Men "Grandmannen" stod envist kvar vid Palmes sida. Klockan närmade sig midnatt.

Man följde efter paret Palme

Om man vill kan man fortsätta försöka bygga en trovärdig vittneskedja från möbelaffären söder om Grand fram till mordplatsen.

Vittnet Kerstin N såg en mörkt klädd man följa efter ett par över Sveavägen på övergångsstället vid Adolf Fredriks kyrkogata (där paret Palme gick över Sveavägen) någon gång efter klockan 23 på mordkvällen.

Om det var paret Palme och gärningsmannen hon såg så gjorde hon iakttagelsen cirka klockan 23.20 vilket var cirka 2,5 minut efter det att paret Palme gått de knappt 200 meterna från bokhandeln söder om Grand fram till Adolf Fredriks kyrkogata.

Kerstin N förlorade den mörkt klädde mannen ur sikte när han kommit till mitten av Sveavägen vilket tyder på att mannen inte fortsatte rakt fram på övergångsstället utan mer troligt sneddade den sista biten över den mörka körbanan in mot trottoarkanten.

Endast en halv minut senare mötte vittnet Niklas paret Palme på den östra trottoaren och 5-10 meter bakom dem gick en ungefär 45 år gammal man klädd i en längre mörkblå jacka av Tensonmodell. Mannen gick ute vid trottoarkanten. Niklas tyckte att han ”gick lite konstigt”.

Och från mordplatsen får vi egentligen i stort sett samma signalement som det vi sett från vittnena vid Grandbiografen:

Cirka 180 cm lång.

Cirka 40-45 år.

Bredaxlad, bred ryggtavla.

Rörde sig lite kantigt och klumpigt. Sprang lite tungt.

Längre mörkblå rak jacka till åtminstone halva låret (trekvartslång) av lite äldre modell.

Mörk stickad mössa eller låg mörk neddragen keps.

Mörka byxor

Lågskor, inte kängor.

Mordplatsvittnet Leif L betonar att jackan var lite längre, att den var mörkblå och av äldre modell. En enklare rak jacka av ”knegarmodell” med stora sydda rutor. Även Lisbeth Palme beskrev en längre blå jacka av lite äldre modell.

Mordplatsvittnena Inge M, Anders D, Cecilia A och Anders B såg mannen före skotten och det finns samstämmighet mellan deras vittnesuppgifter och vittnesuppgifterna från Grand.

Så var hamnar vi till sist?

Ja, frågan är om polisen kartlagt alla personer som såg den första föreställningen. Har de tagit reda på vem den här mannen var? Har han avförts från utredningen eller är han inte ens identifierad?

Det kan vara så att fler vittnen än vittnet ”T” och hans flickvän som besökte den tidiga föreställningen lade märke till den spände och orolige mannen klädd i mörk jacka och keps.

Det finns även uppgifter från två andra vittnen om en man med liknande signalement och beteende som stod utanför Grand redan vid 20.30-tiden vilket talar för att mannen i så fall lämnade biografsalongen innan den första föreställningen var slut.

Vittnet ”T” har inget minne av att den nervöse och obehaglige mannen lämnade salongen innan filmen var slut men det behöver inte betyda någonting. I biosalongens mörker när alla koncentrerar sig på den upplysta filmduken är det enkelt för någon att diskret lämna lokalen.

Mannen hade ingen anledning att visa just vittnet ”T” att han tänkte gå innan filmen var slut.

Att mannen stod och väntade utanför Grand redan vid 20.30-tiden leder till samma tanke som förut – att han var orolig och nervös inför det uppdrag han hade denna kväll och därför verkligen ville försäkra sig om att han skulle kunna identifiera statsministern före den sena föreställningen.

Vi börjar allt tydligare ana att den nervöse mannen som satt med ytterkläderna på sig, inklusive kepsen, på den tidiga föreställningen faktiskt kan ha varit identisk med den så kallade ”Grandmannen” som iakttogs av flera vittnen utanför biografen, med mannen i en längre mörkblå jacka som gick längs Sveavägen några meter bakom paret Palme och med gärningsmannen på Tunnelgatan som även han hade en längre mörk jacka och en mörk huvudbonad som kan ha varit en keps.

Åldern, längden, klädseln, rörelsemönstret, kroppsbyggnaden, tiderna, platserna, det oroliga beteendet och logiken i att gärningsmannen befann sig vid Grand före mordet för att bevaka Palme berättar en rätt trovärdig historia om mordkvällen.

När mannen är identifierad och polisen har kunnat binda honom till brottet får vi säkert även veta hur han så tidigt under mordkvällen kunde veta att det var till Grand paret Palme skulle bege sig denna iskalla kväll i Stockholm.

Om det nu var mannen på den tidiga bioföreställningen som sköt Palme. Den nye förundersökningsledaren Krister Petersson och hans mordutredare bör nog ta reda på det.

Svaret på den 33-åriga mordgåtan kan ha funnits på polisens skrivbord redan från början.

 

 

 

 

 

 

 

#1 / / Ingvar Selin :

DET KOMMER MERA … apropå Misstag 5 !
Återigen börjar jag sortera bland Palme-klippen … 26/2.
Idag, d. 27:e, "halkar" jag in på din blogg & Misstag 5: Vittnesredovisningen från BÅDA föreställningarna.
# Bland klippen igår – AB 20 okt 1995 – läste jag att "Hon fick veta att paret Palme skulle till Grand"/rubrik.
"Promemoria för Palmekommissionen 950614 av …" / censurerad kopia. – Där framgår att fredsforskaren (då 47 och f.d medarbetare) Emma Rotschild per telefon fick veta ≈exakt≈ vart paret Palme var på väg mordkvällen.
– Dokumentet förnekas och tystnad råder.
# Tacksam om Du kan mejla mig din e-postadress …

#2 / / Ingvar Selin:

Februarifredagen 1986 står nu mig fullkomligt klar:
TILLFÄLLET KOM: I KVÄLL SLÅR VI TILL !
En sluten svensk kärntrupp har under en längre tid arbetat med målet; att röja Olof Palme ur vägen. Själva kärnan utgör maximalt en handfull hårt knutna högerextremister med ”lömska” kopplingar (allt från ”tjena-tjena” och skvaller till direkt insyn) samman med alla instanser och informationskällor i stat och polis.
Allt har varit förberett i detalj med ett antal lämpliga planer. Jag kan dock inte avgöra om ”exekutorn” var extern men troligtvis ingick han i kärntruppen.
Första ”koden” går: En chans yppar sig – Palme har ”frigång” i kväll (28/2 1986): Aktivera!
(Det har länge varit uppenbart att avlyssningen ”överarbetats”. Samt att Palmes i privata samtal denna fredag, bl.a med Rothschilds dotter, antytt: – I kväll bio!)
Andra ”koden”: Kärnan skaffar sig ”utomstående ögon” på stan
för att underlätta operationen.
(Detta visar sig genom att flera olika operatörer är i rörelse; typ knarkspanare – specifikt väster om Sveavägen, nära Grand-biografen. // Här blev vi direkt störda när vi sökte P-plats.)
Tredje ”koden”: Man har indikation på biograf men är oklar över vilken föreställning – 19 eller 21? Bevakning: Ett par biljetter till båda föreställningarna samt exekutorn i beredskap utanför Grand!
(Nya uppgifter har nu successivt framkommit om att oroligheter och skumrask förekommit även i samband med 19-föreställningen:
// http://utsikterinsikter.blogg.se/2019/february/mannen-pa-den-tidiga-forestallningen.html )
> Psykologen ”T” berättade för polisen att han och hans flickvän hamnade bredvid en för dem okänd man i biografsalongen. / Så här berättar ”T”: De sitter bredvid en man som avvek från den övriga publiken till utseende. Mannen gav ett obehagligt intryck. Han föreföll vara spänd och orolig. Han hade på sig ytterkläder och keps under filmen. <
Fjärde ”koden”: Kärnans två? biobesökare har sett paret Palme vid andra sittningen och mitt i filmen Bröderna Mozart blir dom ”kissnödigt fnittriga” då de ”identifierar” Palme med regissören på vita duken – denne skulle dödas!
(Bevakarna fattar inte att de avslöjar sig som udda – de fnissar och stör innan själva momentet. // Detta finns med i min rapport …
http://utsikterinsikter.blogg.se/2017/october/belgisk-mordgata-loser-palmemordet.html
Jag har för övrigt sökt kartlägga salongen och var de olika personerna satt; se bilaga.)
Femte ”koden”: – Skott kommer !!! Underlätta flykten.
Sjätte ”koden”: Rulla igång villospåren … tipsa HH !
(Att redovisa alla ”medverkande nyttiga idioter” är här ej möjligt av utrymmesskäl. // Se vidare kompletterande uppgifter i mina referenser …
http://utsikterinsikter.blogg.se/2018/march/konspiration-och-desinformation.html )

Västerås i mars 2019 / Ingvar Selin /

Bilaga ”blå”:
(( Sänds sep. via e-post ))

Detta är en äldre Rigoletto-salong med c:a 1000-1200 platser … men den liknar
Grand och betraktaren får tänka sig halvera platsantalet (ingång i övre vä delen).

Grand har haft 772 platser men efter ombyggnaden betydligt färre. Kanger anger 262 medan Berglund* skriver 352 efter 70-talets renovering, vilket skulle innebära 16 rader med 22 platser (min analys).
Kanger anger 206 besatta platser av 262 (sålda?). Palme hade köpt på 8:e bänk, vilket kändes som mitt i salongen. Jag såg när han köpte biljetterna (+ något vid godisdisken) och vi såg paret sitta en bit in från entrén. Mårten P och flickvännen hade förköp och satt förmodligen längre in, längre upp?
Jag hade f.övr. ögonkontakt med Lisbeth i biljettfoajén … kändes som hon läste av ev. faror – fin kontakt, inget bekräftande men hon kändes lugn med vårt ’möte’ (>>> typ trygg).

*/ STOCKHOLMS alla BIOGRAFER … från 90-tal till 90-tal, Kurt Berglund / STF-publ. nr 2956 (1993)